Vår hos Daniel & Johanna

Under ett års tid kommer vi att få följa livet på Kolleröds Skafferi & Trädgård i Klövedal. Här bor utflyttarfamiljen Johanna, Daniel och lilla dottern Leona som har stora planer för deras nya plats på jorden. Följ med på resan!

Regnet står som spön i backen men inne i Daniel och Johannas kök i Klövedal är det varmt och hemtrevligt. Det är tidig morgon och på köksbordet dukar de fram nybryggt kaffe, Daniels hembakade surdegsbröd och honung från gårdens egna bin. För några år sedan bestämde de sig för att lämna storstaden och valet för ett liv på landet föll tillslut på Tjörn.
– Jag är uppvuxen på Hisingen och sedan har jag bott inne i stan länge också. Tills Daniel frågade om jag ville ha barn och om jag kunde tänka mig att bo på en gård på landet, för i så fall kunde vi vara ihop. På A svarade jag ”ja” och på B svarade jag ”vet inte, men det är inte omöjligt om den ligger vid havet”, berättar Johanna.
– Det var något års dragkamp då vi letade gård runt Göteborg och Johanna hittade fina ställen vid havet och jag hittade en jättestor bondgård inåt landet, säger Daniel.
– Sedan har vi jämkat, det tog ett år att hitta en väg som båda tyckte var bra. Och det här känns verkligen som att det är precis i brytpunkten, säger Johanna.
– Precis, det var kanske inte vad vi tänkte från början men det gällde att få ihop allting med Leona också och här är det inte helt öde och det är nära till förskolan, säger Daniel.

DANIEL NORÉN & JOHANNA NORDSTRÖM
________________________________________

Hemma hos: Johanna, Daniel, & dottern Leona på en liten gård i Klövedal
Jobbar som: Johanna är musiker, Daniel driver Leader-projektet ”Grödor för ett klimat i förändring” och tillsammans startar de just nu upp Kolleröds Skafferi & Trädgård med mikrobageri, trädgårdsodling & syrade grönsaker
Tjörnbor sedan: 1,5 år tillbaka
Favoritplats på Tjörn:  Hemma och Björshuvudet

Och familjen Norén-Nordström har snabbt funnit sig tillrätta här på vår ö och lärt känna sina nya grannar.
– Det känns levande här på Tjörn tycker jag, som det här sammanhanget med omställning och att folk inte är sina egna öar utan att det finns en vilja att samarbeta. Vi har väldigt trevliga grannar – en man här, Elof, hjälper till helt otroligt mycket och är här med Daniel i princip varje dag och hjälper till att isolera bageriet och har massa snickerigrejer som vi får låna, säger Johanna.
– Ja, i början när vi flyttade hit så berättade vi att vi ville göra ett bageri i det gamla snickeriet och rätt var det var några dagar efter så stod Elof här en morgon och hade med sig lite verktyg och sa ”ska vi börja?”. Livet på landet kräver något slags stor bredd. Många grannar kan både det ena och det andra och var och varannan dag kommer vi till en situation då vi inte vet hur vi ska göra men då kan vi ofta fråga någon och på det sättet lär vi känna folk i vårt närområde. Nyligen var jag borta hos några andra grannar som har solceller, för jag har också beställt det och försöker förstå vad jag behöver för olika skruvar och beslag, säger Daniel.
– Ja, och då sa de bara ”åh, kom hit och drick kaffe så berättar vi allt om solceller och vi kommer gärna och hjälper till när ni ska sätta upp dem”, säger Johanna.

Just nu pågår förberedelserna för fullt för de härliga planer som familjen har för sin nya gård. Och de saknar inte direkt erfarenheter att använda sig av när de ska ro iland projektet. Johanna har en lång karriär som musiker i bagaget, med alltifrån pop och hiphop till jazz och salsa på repertoaren, medan Daniel har jobbat både hos Mandelmanns och på Gunnebo Slott och i egen regi drivit surdegsbageriet Bagaren & Bonden mitt i centrala Malmö, vars bröd vunnit SM-guld i Mathantverk.
– Jag halkade in på trädgård och bakning via Rosendals trädgård i Stockholm, där jag var trädgårdselev. Innan dess var jag mest intresserad av filosofin bakom men sedan har jag läst vidare inom trädgård och blev bagare. Det var en väldigt härlig känsla att få göra något med händerna och det var en sådan fantastisk miljö där. Just den här kombinationen av att man jobbade i trädgården och sedan fick äta sådan fantastisk mat, de har ett vedeldat bageri där så vi fick färskt bröd till frukost. De odlar ju biodynamiskt och då blev det att jag sökte till Skillebyholms trädgårdsutbildningar som är ett centrum för biodynamisk odling. Andra studieåret var jag nere hos Mandelmanns i ett halvår och sedan åkte jag tillbaka dit året därpå också. Jag jobbade i trädgården men fick också hjälpa till med djuren. Det var väldigt inspirerande och Marie och Gustav är väldigt trevliga och vi umgås fortfarande, berättar Daniel.
Ni har väldigt spännande planer för gården här, berätta!
– Vi har ett mikrobageri som är i funktion och så håller vi på och isolerar den delen som ska bli gårdsbutik med förädling också. Firman heter Kolleröds Skafferi & Trädgård och tanken är att det ska finnas lite bröd och syrade och färska grönsaker, säger Daniel.
– Det kommer inte vara att ”här finns alltid det och det” utan vi kommer att sälja vad som har kommit upp i landet och det som skafferiet har att erbjuda för tillfället. Vi ska ha lördagsbageri och kanske att en kan köpa en kopp kaffe till också. Vi vill att det också ska få vara en plats där det händer saker – det kanske blir en föreläsning om någonting och musikevents och kurser ibland. Det känns som att det finns ett stort intresse här, säger Johanna.

Hur bestämde ni er för att ni skulle starta en egen verksamhet här?
– Dels känns det roligt och dels har jag blivit lite rädd för att fastna i saker. Att vara anställd bagare är ganska tungt och även om det var väldigt kul att driva eget så mal det på hela tiden och blev tillslut som en maskin som gick av sig själv. Så nu när jag ska starta upp igen så hjälper Johanna till mycket, och säger att ”nej, jag tycker du ska välja den där lilla degblandaren”.
– Ja, det är liksom lätt hänt att en vill att det ska bli större, BNP måste växa typ. Det är bättre att bygga in begränsningarna nästan för annars spinner en iväg, säger Johanna.
– Ja, lite så och det gör att vi får vara mer kreativa. Om jag inte får in pengar av bulk, hur ska jag få in det då? Jo men då kanske jag får ha en surdegskurs och ett musikevent då och då, säger Daniel.
– Det känns mycket roligare, att få hitta på något nytt ibland också. Det kändes som att det var positivt att det är en ö också om en ska ha en verksamhet, för det är ett mer greppbart område på något sätt och många här är också är intresserad av att vara med i något slags rörelse, säger Johanna.

Varför valde ni att flytta ut på landet och bli en del av den här nya ”utflyttar”-rörelsen?
– Det har varit en dröm jag haft länge att bo på landet men just nu känns det ju också väldigt relevant. Det finns lite olika siffror men det sägs att 50 % av klimatproblematiken har att göra med matproduktion. Det är svårt att veta vad du kan göra själv, men om det är 50 % så är att odla mat ändå en konkret och viktig sak du kan göra. Att försöka ta tillbaka det här från industrin och visa på ett annat sätt att producera mat – ett lokalt och ekologiskt mer hållbart. Det är inte bara det att det är mer klimatneutralt än industrijordbruket utan du kan till och med bidra genom att lagra in kol i marken genom att använda kompost och inte plöja, och försöka bygga upp mikrolivet i jorden som också är en grundförutsättning för att klara av det. Nu de senaste åren så känns det som det viktigaste av allt och alla borde tycka så för om vi inte gör något nu så är det ju kört, säger Daniel.
När började ert intresse för klimatfrågor?
— För min del har jag, från Rosendals-tiden, känt att ska en odla så ska det ju vara på ett naturligt sätt och det har förstärkts under åren med att vi med gifter har förstört grunden för att kunna odla och att den biologiska mångfalden minskar hela tiden, och det påverkar ju i slutänden oss och vår förmåga att kunna producera mat. Det är något som känns väldigt viktigt och det är en sorg och ibland en ilska över allt vi förstör. Jag har en stark längtan efter den här idyllen, Astrid Lindgren-världen, där fåglarna kvittrar och kontrasten mot det här förstörda är så obehaglig. Egentligen är det viktigaste att försöka att åtminstone på en liten plats stödja biologin så en skapar förutsättningar för liv och får fler arter. Det är någon slags altruism i det men det är också väldigt konkret att det är bra för mina odlingar om jag kan ha biologisk mångfald för då blir det mindre risk att systemet havererar, säger Daniel.

Har ni klimatångest?
– Jag blundar mer än Daniel, men har vaknat lite mer sedan jag träffade honom. Att flyga varje dag för att spela på ett nytt ställe är ju inte så bra men då har jag förut mer tänkt att ”vad kul att jag har en turné”. Men nu när jag får förfrågningar så tänker jag ”vad är värt vad egentligen?”. Det börjar ju pratas mer om det i musikerkretsar också, att vissa avstår turné i USA och pratar om hur vi gör om vi inte vill flyga. Det kanske låter som ett löjligt problem men det är ändå ens jobb och det har sett ut på ett visst sätt, så en får tänka om väldigt mycket då, säger Johanna.
– Jag har haft väldigt mycket klimatångest och den kommer väl och går helt enkelt. Det känns ju rimligt att ha klimatångest, om du inte har det så har du kanske inte tagit in allvaret i läget. Sen så ska du ju försöka att inte gå runt med det för det gör väl ingen glad. Jag försöker göra vad jag kan och det är ju lyckligtvis vad jag vill göra också, så det känns bra och kul och jag tycker också att Omställningsrörelsen känns rolig. I bästa fall kan ju den här klimatproblematiken vara något som gör att människor kommer samman och löser någonting. I värsta fall blir det tvärtom, att vi splittras upp och vill roffa åt oss. Det är en väldigt intressant tid, säger Daniel.

Vad kan vi vinna på att ställa om?
– För min del tycker jag det är fantastiskt kul att att gå till jobbet. Jag går ut genom dörren och funderar på vad jag ska göra nu, kanske skruva i någon bräda där eller bygga en liten drivbänk i källaren, plantera några växter eller bygga en spaljé – det är extremt varierat men också att vi gör det åt oss själva och att det också kommer att få stå kvar är kul, säger Daniel.
– Men också det här med mat – det är inte som att det här hembakade brödet vi sitter och äter nu är tråkigare än något annat bröd, utan det är tvärtom. Det är bakat på kultursort och med lång jästid och surdeg och det är saker som gynnar både miljön och hälsan. Och så smakar det också tusen gånger bättre – så det behöver inte vara tråkigare om en säger så, säger Johanna.

Text och foto: Emilie Cederquist