Reportage

På den gamla släktgården i Valla bygger Susanne Fjällemark upp en omställningsgård med boendegemenskap. Snart kanske drömmen om en Tiny House-by i skogen och tillsammansodling på åkern blir verklighet.

Vallahed är ett av de vackra, böljande odlingslandskap på Tjörn som sträcker ut sig mellan de karga klipporna och har livnärt generationer. På ena sidan om heden tronar Valla Kyrka och på den andra väntar det salta havet. Mitt i allt detta har Susanne Fjällemarks förfäder bedrivit jordbruk längre än någon kan minnas och Susanne är den första kvinnan som har fått ta över släktgården.
– Det har bara varit gubbar som har drivit den här gården innan mig, så det är ganska roligt att jag är den första kvinnan. Det har alltid varit ett klassiskt jordbruk här med kor, grisar, höns, arbetshästar och så hade de mycket potatis också, berättar Susanne medan hon medger att hon är den enda i släkten som inte är född på ön.
– Ja, jag får väl erkänna då att jag är född i Stockholm, men alla mina förfäder är födda här på Tjörn. Jag bodde bara i Stockholm i tre år för mina föräldrar jobbade där, men när Tjörnbron kom 1960 så flyttade mamma och pappa tillbaka till Tjörn. Det är ganska häftigt, att när Tjörnbron kom så kom jag också hit, säger Susanne.

SUSANNE FJÄLLEMARK
__________________________________
Hemma hos: Susanne med vänner på en omställningsgård i Valla
Jobbar som: Lärare på Ljungskile Folkhögskola där hon just nu är kursledare för utbildningen ”Omställning till ett hållbart liv”.
Tjörnbo sedan: 1960
Favoritplats på Tjörn: Sundsby Säteri är en riktig pärla men jag älskar också att ta ett morgondopp i havet!

De senaste åren har Susanne börja bygga upp en boendegemenskap här på släktgården. Vissa bor på gården året runt och periodvis är de upptill sju personer som har sin hemvist här intill den vackra heden. Alla har sitt eget krypin med eget hushåll och en egen odlingslott men gänget samlas ofta och gärna för att umgås i de gemensamma utrymmena, hjälpas åt med olika projekt och sysslor tillsammans och bjuda in grannarna till härliga kvällar med café och föredrag på den gamla logen. Susanne har många planer och drömmar för platsen som hon snart vill sätta i verket.
– Ja, det hade ju jag och min man tillsammans egentligen, men sedan blev han sjuk i psykisk ohälsa, så då fick vi tänka om lite. Det är en mycket stor sorg att han inte är med. Det är därför jag måste ha fler människor som bor här och vi hjälps åt att driva gården på samma sätt som förut. Men vår son Peter Billqvist och hans flickvän Hannah Forssblad, min bror Stefan, mina barndomskamrater Lars Andersson och Ingemar Berntsson och mina grannar Gunnar Berggren och Hanna Nydegger med familjer finns som tur är i närheten och är behjälpliga med stor och smått. Jag bor i Hisings-Backa  på vinterhalvåret, jag har provat att bo här på vintern också men jag saknar gatlamporna. April till oktober är det inga problem men sedan är det för mörkt här ute, men blir vi fler som bor på gården på vintern kanske det blir lättare, säger Susanne.

Jag har hört att du vill bygga upp en Tiny House-by här på gården?
– Ja! Vi har ju mycket mark och jag känner att den ska användas till någonting, så att den inte står obrukbar. Jag skulle vilja bilda en förening och driva ett kooperativ här, så går mina tankar. Vi hjälps ju åt mycket här redan, men jag vill göra det ännu mera och på ett mer organiserat sätt. Det vore roligt om folk vill odla här eller komma hit och ställa några småhus. Det hade ju varit jättehäftigt om vi kunde undersöka förutsättningarna om det skulle kunna bli någonting sådant. Många drömmer om att bo naturnära och letar efter mark och söker sig ut på landet men det gäller att hitta varandra och matcha ihop det. I vissa kommuner finns ju redan en sådan förmedling av ödehus och marker, säger Susanne.

Det är en av sommaren 2020s varmaste dagar och Susanne sitter och äter lunch i skuggan tillsammans med kusinbarnet Veronica Gustafson ute på gårdsplanen. Veronica är en av dem som bor på gården året runt och har sett till att gården återigen har fyllts med djur såsom hönor, kycklingar, kaniner och hundar.
– Jag har ett fint barndomsminne som jag aldrig glömmer, när pappa väckte mig en natt och tog med mig ut i morgonrocken till ladan och jag fick vara med om när en kalv föddes. Och sedan förra veckan så ropade Veronica på mig ”Susanne kom, så får du vara med på en förlossning” och så fick vi hjälpa en liten kyckling som inte kunde komma ut ur sitt ägg. Så med sextio års mellanrum, på nästan exakt samma plats är jag med om två förlossningar. Den känslan alltså, jag blev helt rörd, berättar Susanne.

Hur fungerar det att bo tillsammans här på gården?
– Alla har sitt eget hushåll och sköter sig själva men vi har vårt samlingsställe här ute på gårdsplanen eller i ladan, det är mysigt att äta ihop och sitta och hänga här tillsammans en stund på kvällarna. Vi gör olika ryck med projekt tillsammans, nu håller vi på med ena gaveln på ladan, säger Susanne. 
– Vi är bra på olika saker också, Tomasz är bra på att måla och snickra och jag är elektriker, säger Veronica. 
–  Och så håller jag ihop allting. Jag är ingen ”jätte handywoman” som Veronica och Tomasz men jag är projektledare kan man säga, säger Susanne.

Ni brukar ha sommarcafé i ladan med olika föreläsare också, berätta!
– Vi började för fyra-fem år sedan. Min mamma drev ett café i Häggvall tidigare och då fick Susanne snilleblixten att ”jag har ju logen, kan vi inte dra igång någonting?”. Det varit så mycket folk här och folk har till och med anmält att de vill hålla föredrag, berättar Veronica.

– Vi har ju förstått att föredragen på olika teman har lockat, exempelvis har vi haft omställningsfrågor, lokalhistoria och personliga livsberättelser. Men många har också uppskattat det här att möta varandra; ”åh, vi har inte sett varandra på fyrtio år” och ”är du också här, åh vad trevligt”. Tanken är ju att det ska vara för bygdens folk, en plats att mötas, och det är många Kihlsbor, vi på Sörbyvägen, gamla och nya Myggenäs, Almösund och så kompisars kompisar som kommer. Det är dels för granngemenskap men också att vi inte har några parkeringsplatser så folk får ju cykla eller gå hit, säger Susanne.

– Det har varit många äldre som har kommit hit och de tycker det är roligt att komma tillbaka och berättar om ”här var jag för längesedan Susanne och gjorde iordning hästarnas hovar”. Ja det är kul faktiskt, att så många har små anekdoter att berätta om gården. Det är det jag älskar, att föra folk samman. Det i sig är ju positivt, men så kanske någon hittar någon som den vill göra någonting med och utveckla något tillsammans. Det här nätverkandet gillar jag, säger Susanne.

• 

• 

När började du intressera dig för omställningsfrågor?
– Jag jobbade för Emmaus Björkå (nuvarande Björkå Frihet) förut och där fanns ju tanken om återbruk. Men sedan så kände jag mer och mer att jag blev tilltalad av omställningsrörelsen eftersom de har helheten och även har med människan i det hela. Många organisationer har ju inte haft med social hållbarhet som visat att den bryr sig om människorna. När jag var ung så kunde det vara okej med ett dåligt ledarskap om du bara jobbade för en bra sak. Men där lärde jag mig att för att få en organisation att blomstra så måste det vara en bra ledning och struktur som ser till att människor trivs och att en bra kultur råder.

– Omställningsrörelsen jobbar inte bara för en bra sak utan de bygger också relationer med folk. Och jag gillar också att Omställningsnätverket gör någonting, att det inte bara är en massa prat. Och det är ju Omställning Tjörn verkligen ett exempel på, att föra människor samman för att göra konkreta saker, säger Susanne.

Just nu leder du en spännande kurs på Ljungskile Folkhögskola om omställning, berätta!
– Vi har en ny kurs nu som heter ”Omställning till ett hållbart liv”, som är en distanskurs på 25 % med fem fysiska träffar när det går och fem på distans. Det är ju skoj att ha något sånt här på Västkusten och det är roligt, för de som har anmält sig bor i regionen och då blir det ju ett nätverk också. Nu i mars 2021 har vi tema utematlagning och fermentering, då ska vi vara i vårt uteklassrum. 28-29 maj har vi tema odling och då är vi här på gården. Det blev ett så stort intresse så vi kommer erbjuda kursen igen hösten 2021- våren 2022, säger Susanne.

Vad vill du se på ett Omställt Tjörn?
– En skjutsgrupp! Dessa köer över Tjörnbroarna alltså, bara om vi visste vilka som pendlar, så kunde vi ju åka tillsammans istället. Men också att ännu mer hitta varandra lokalt där vi bor på Tjörn. Vad kan vi här i Valla göra tillsammans? Hur kan vi använda varandras kunskaper och utbyta tjänster? Vi vet ju inte ens om varandra, jag kanske åker in till Stenungsund för att hitta en kunskap som kanske finns på cykelavstånd. Och det här med att låna saker av varandra, alla behöver inte köpa allting! Vi behöver varandra och det har vi ju verkligen märkt nu under Corona. Då är ju närheten viktig. Jag börjar känna mer och mer att jag skulle vilja ha det som de hade det förr i tiden, då all service låg nära och de kunde gå och cykla till allt. Vi är många som drömmer om en bastu här på denna sidan ön också, så vi kan vinterbada med cykelavstånd. Vid Almön, Almösund, Hästudden eller Kihl hade varit perfekt. Men ut till Pater Noster åker jag gärna och jag skulle vilja att så många som möjligt kommer ut dit på dagsturer och upptäcker denna pärla här i vårt i närområde, säger Susanne.

Text och foto: Emilie Cederquist