I en tid där allt fler yttre faktorer gungar vår värld är det viktigt att vi står jordade med hjälp av ett stadigt inre. Vi mötte Annelie Nilsson på en brygga vid Kattegatt där hon visade hur ett salt hav kan hjälpa oss att vara närvarande här och nu.
Det är semmeldagen och några av den här vinterns sällsynta snöflingor dalar ner utanför fönstret i den lilla röda stugan där Annelie Nilsson bor. Hon dukar fram semlor och nybryggt kaffe och vi njuter en stund av att betrakta bofinkar och grönsiskor som kalasar på fågelfrön i ett träd några meter bort.
– För mig har det delvis kommit med åldern, den här längtan efter att få odla och titta på fåglarna. Jag hade det här lilla huset på mina föräldrars tomt som sommarstuga från början men nu har jag flyttat tillbaka hit för gott egentligen sedan några år tillbaka. Jag har jobbat en hel del med min inre omställning genom att flytta tillbaka hem och bo så nära mina föräldrar. Det hade ju inte gått när jag var yngre men nu är det fantastiskt, det här med att skapa gemenskaper och mina föräldrar tycker det är jätteskönt att ha mig här. Vi hjälps åt med det enkla, att ta hand om katterna, laga middag och handla mat, säger Annelie.
ANNELIE NILSSON
_________________________________________
Hemma hos: Annelie Nilsson i ett litet hus utanför Skärhamn
Jobbar som: coach på friagent.se och vikarierar på förskola
Tjörnbo sedan: på heltid igen sedan några år tillbaka
Favoritplats på Tjörn: en gammal sjöbod nere vid havet
Efter en utbildning i internationell ekonomi vid Uppsala Universitet flyttade Annelie i början på 1990-talet till Stockholm där hon fick ett drömjobb som avdelningschef för IKEA Family i Kungens Kurva.
– Jag fick min första klimatchock när jag började jobba på IKEA. I mitten på 90-talet slog ju det här miljötänket till. IKEA hade blivit stämda av danska staten för att de hade formaldehyde i sina produkter. De började samarbeta med Det Naturliga Steget som jobbade med företag för att de skulle bli mer miljömedvetena och då blev jag tillfrågad om jag ville leda det arbetet, men jag sa först nej. Men tack och lov gick jag ändå en utbildning med Karl-Henrik Robèrt, som var den som hade grundat organisationen, och det var som att en helt ny värld öppnade sig. Det var jättespännande och jag utbildade personal och arbetade med olika miljöprojekt. Men i den branschen handlar det mesta om pengar, så efter tag sa jag upp mig, för det där med produktivitetstal och försäljningssiffror kunde jag inte bry mig om över huvud taget.
Annelie bröt mot normen och lämnade IKEA, Stockholms innerstad och sin blivande make och flyttade hem till Västkusten igen. Sedan dess har jakten på en hållbar livsstil gått som en röd tråd i Annelies liv och i början av 2000-talet började hon utbilda sig till coach på PsykosyntesInstitutet i Göteborg.
– Jag gick in och började arbeta med hållbarhet mer på individnivå. Jag kan göra mitt genom att försöka förändra människan. Jag vill nå människor som känner klimatoro och hjälpa dem att komma ur det. Genom att de går i coaching och jobbar med sig själva så kommer de inse vad det är som är viktigt i livet – såsom ren luft, att jag får vara med mina barn eller att det finns fisk i havet.
De senaste åren har Annelie tagit steget och hoppat av ”ekorrhjulet”. Hon vill bestämma mer över sin egen tid för att kunna använda den till det som hon tycker är viktigt. Hon drivs av fascinationen över vad som händer när vi människor befrias från alla måsten som hindrar oss från att leva meningsfulla liv och ser inre omställning som ett bra verktyg för att hantera yttre påfrestningar.
– Jag har sett styrkan i vad som händer när du blir mentalt stark. Jag har varit ute i den yttre omställningen och kan se parallellerna. Det jag kommer fram till är att de inre styrkorna behövs för att du ska klara av att göra de här yttre förändringarna. Om det så är i ditt eget liv bara eller om du vill gå ut och jobba stort. Det spelar ingen roll vad det är, livet över huvud taget sätter ju press på en. Det här med att bli motståndskraftig i återhämtning och att se möjligheter är viktigt, oavsett vad det handlar om.
Vilka drivkrafter kan ligga bakom att börja ställa om sitt inre?
– Det här med nyfikenhet på hur ett annat liv kan vara. Vem vill du vara? Det jobbar jag med i coaching – om du verkligen fick önska dig precis vad du ville göra, vad skulle du göra då? Och om de säger ”men det går ju inte” så säger jag att ”vi är inte där än, bara ha den här nyfikenheten på hur det livet skulle se ut”. Det är så lätt att se alla problemen som kan komma, men det kan ju också komma massa lösningar. Du måste börja ta första steget, för du får ingen förändring om du samtidigt ska ha både hängslen och livrem. Då måste du återigen ha den här inre stabiliteten, den här tryggheten. Det kan man också titta på, hur kan jag få den här tryggheten, och då kan du titta både på det yttre och inre. Har jag tid och finansiella möjligheter att vara tjänstledig nu en stund? Om du verkligen tänker efter, så du slipper att bli tvingad till det sedan för att du till exempel blir sjuk eller utbränd. Finns det någon i min närhet som är klok som jag skulle vilja träffa och be om råd? Finns det någon som tänker som jag? Finns det någon plats där jag mår bra? Naturen är min bästa samarbetspartner och den har verkligen hjälpt mina klienter, då är halva jobbet gjort, om vi kan sitta nere vid havet eller gå i skogen. Gå ut i naturen och bli närvarande! Om det så bara är att sätta dig på en sten utanför huset.
Ser du det vackra i en överblommad tulpan? 
Annelies odlingar lever året runt. 
Det pratas en del om uppoffringar i relation till omställning, vad tycker du att vi kan vinna på en inre omställning?
– När jag tittar tillbaka på mitt liv, så har jag varit tvungen att dra ner på massa saker, för jag har satt frihet framför pengar. Nu märker jag att, nej, det där är ju bara en fördel. Och jag ser vad jag har vunnit, inte bara för att jag har dragit ner på saker, utan för att jag även har jobbat med mitt inre. När du går inåt får du en jädra spännande resa och det jag har utvecklat är förnöjsamhet. Det här att jag kan se och njuta av saker i det lilla – som att se det vackra i en överblommad tulpan. Nu på vintern klarar jag mig med en brasa, klassisk musik och en bok och på sommaren räcker det med en trädgård, havet och min kajak för att jag ska må bra. Det är massa saker som du får, när du väl har bestämt dig för vad du vill ha istället. Jag vill hellre ha den här dagen som jag hade igår när det var solsken och jag spontant kunde bestämma mig för att gå ner till Gunnersviken och sätta mig på en bänk vid havet och få tänka klart mina tankar och skriva ner mina idéer. Efter IKEA har jag aldrig jobbat mer än 80 %, för det tar för mycket tid och energi att lönearbeta på det sättet, och med det har jag vunnit livskvalitet och friheten att kunna bestämma mycket mer över min tid. Dagarna går jättefort, jag förstår inte hur folk hinner jobba så mycket. Mitt bästa är när jag tittar i min kalender och ser att ”nej, jag har ingenting planerat”, för livet är så fullt utav grejer och vågar du bara gå livet till mötes, så finns det hur mycket som helst att göra. För när du har tid, då blir du mer kreativ. Och när du har mer tid så kan du vara med och förändra. Så nej, livet har faktiskt blivit rikare. Sedan blir ju livet förstås ännu rikare tack vare internet. Det är fantastiskt att jag kan sitta i min stuga på Tjörn och delta i utbildningar på Harvard eller följa vassa tänkare runt om i världen.
Nu i vår ska du hålla i en kurs i inre omställning genom Studieförbundet Vuxenskolan – berätta!
– Jag längtar efter de djupare samtalen och ett identitetsskifte i vårt förhållande till naturen – att vi verkligen förstår att vi är en del av biosfären. Jag hoppas att de här klimatsamtalen ska kännas bra för människor, för vi behöver komma samman och prata om de svåra känslor en förändrad och osäker värld väcker, och även ta hand om den vilja till engagemang som ofta följer av detta. Min erfarenhet är att det kommer en enorm lättnad när vi känner att ”jag är inte ensam om att tänka de här tankarna”.
Kan deltagarna ha kommit olika långt i sin inre omställning för att vara med i klimatsamtalen?
– Absolut, för jag tänker att vi hjälper varandra. Jag vill att vi ska kunna skapa den här tryggheten att oavsett vad du sitter med eller vilken nivå du har kommit till, så ska du känna dig trygg att kunna ta upp det och känna att du får ”jaha, så så hanterar du det” eller ”så tänker du”. Alla de här rädslorna som vi har som stoppar oss så mycket. Första träffen tänker jag att jag ser vad behovet är och vad de vill prata om, och så kommer vi forma det utifrån gruppen. Förhoppningsvis kommer de känna när kursen är slut att ”åh, nej jag har bara börjat” eller ”oj, vad mycket det här gav” och att de fått med sig verktyg och metoder att jobba vidare med.
Varför är det viktigt att vi pratar om det här?
– En del människor säger att ”nej, vi kan inte tala om hur illa det är” och ”vi ska inte veta för mycket, för då går vi ner i ångest och depressioner och vi blir handlingsförlamade” – och ja, det kanske är några som reagerar så. Men för de flesta som vågar gå in i den här processen och möta sin sorg och sin oro väcks istället ett engagemang som drivs av den kärlek de känner till naturen, sina närmaste, sitt liv. I de här klimatsamtalen kommer jag även att prata om skillnaden mellan hopp och aktivt hopp. Hopp kan innebära att du inte gör någonting själv utan litar på att någon annan ska göra det. Det är faktiskt kopplat till rädsla, vilket en inte tror. Det blir inte som du hoppats, för det blir det inte med klimatförändringar, för det är orealistiskt, och när du inser det blir du jäkligt rädd och då kommer den här ångesten. Då är det bättre att agera och möta sin klimatoro. Vad är det vi måste gå igenom, vilka frågor måste vi ställa oss? Hur blev det såhär? Vad är försent och vad kan vi faktiskt göra något åt? Vad behöver jag för att leva ett meningsfullt liv? Och faktiskt kan vi komma fram till svaren att det blir ett liv med mening, precis som många människor som har gått igenom andra typer av sorgeprocesser fått uppleva.
Vad säger du till dem som tror att det är svårt att göra en inre omställning?
– Vi behöver dem som går före och vågar. Någon måste våga gå före för tiden kommer ikapp en tillslut på ett positivt sätt, tror jag. Då får du också mer tid till att vara utomhus, tid till reflektion och då kommer det här med ett inre lugn. Egentligen är det inte så svårt, men vi måste våga säga stopp och jobba med det här med gränssättning. Det är ju våran gränslöshet som har tagit oss dit vi är nu. Vi måste lära oss att begränsa oss och då kan en börja med sig själv, och då får du också en lugnare tillvaro.
ANNELIES TIPS FÖR ATT STÄLLA OM DITT INRE
1. Är det riktigt krisigt, så ta hjälp. Kanske av någon som kan det här, som en coach, eller gå med i en grupp.
2. Ge dig tid att fundera. Det är det som vi har så lite av idag. Prata om det, försök reda ut det med andra. Våga lämna sammanhangen med vänner som inte pratar om det som du behöver prata om. Gå tillbaka till när du var ung, vad längtade du efter då? När kände du dig lugn senast och vad gjorde du då?
3. Jobba på din tillit. Tro inte att du ska göra stora förändringar på en gång för det kan bara bli en sådan jättestress. Jag har inte hoppat direkt från IKEA till att vara en fri agent fullt ut, utan det gäller att ta små steg.
4. Ta det lugnt och få ner tempot. När det behövs panikåtgärder, ta det lugnt. Vad kan du göra för att få det lite lugnare, så att du får den här tiden till att tänka och känna efter? Dra ner på åtaganden, aktiviteter för barnen – allt som du kanske tror att du måste göra. För tankar tar tid, som Bodil Jönsson sa.
Text och foto: Emilie Cederquist